Det är många som använder order kroppsspråk med innebörden: sådant som vi kommunicerar med vår kropp (ofta tänker man då på gester, huvudrörelser och ansiktsuttryck). Samtidigt som jag har full förståelse för hur vi använder språket i vår vardag vill forskaren i mig skapa reda i detta.
Låt oss börja med ordet kroppsspråk. Ordet verkar bestå av enbart två delar: kropp och språk. Kropp är förhållandevis oproblematiskt så länge vill tänker oss att det står för den fysiska utsträckningen av en organism. Med andra ord det som utgör en organism som man kan ta på och uppfatta med även synsinnet. Ordet språk kan tyckas enkelt för vissa men det är förbundet med vissa krav. Ett språk är något som har uppstått spontant inom en grupp, det har en uppsättning symboler som tillsammans utgör ett system och det finns en grammatik som reglerar användningen av dessa symboler. Till ett språk hör också ljud och prosodi. Norskan har t.ex. en mer hurtig och glad prosodi än svenskan. Alla dessa egenskaper gör att vi vet att det rör sig om ett språk och kan skilja ett språk från ett annat.
När man nu sätter samman delarna kropp och språk blir det hela väldigt trivialt. Alla som är språkanvändare använder kroppen för att producera de språkljud som andra kan uppfatta. Frågan är om det finns något naturligt språk som inte involverar kroppen. Det är trots allt med våra talorgan, alltså en del av kroppen, som vi producerar språk med. Om nu den intuitiva betydelsen när vi sätter samman orden kropp och språk blir allt det vi menar med talat språk kan det inte också betyda all kommunikation som inte involverar det talade språket. Det skrivna språket faller inte lika självklart in under benämningen kroppsspråk. Samtidigt använder de flesta av oss kroppen när vi producerar skrift och när vi läser skrift.
Den som envist håller fast vid att kroppsspråk är det vi gör med kroppen när vi kommunicerar som inte har med talet att göra måste då svara på en kritisk fråga: vad ska vi då säga att teckenspråk är om inte ett kroppsspråk? Teckenspråk bygger huvudsakligen på arm- och handrörelser samt huvud- och ansiktsrörelser. Dessa rörelser har fått en symbolisk mening precis som det talade språket. När man talar teckenspråk använder man kroppen. Alltså är teckenspråk ett kroppsspråk. Trots att de som använder ordet kroppsspråk inte menar det talade språket (som baseras på kroppens rörelser) eller teckenspråk (som baseras på kroppens rörelser) insisterar dessa användare att det är ett bra ord.
Nu till det sista argumentet. Eftersom de som använder ordet kroppsspråk inte avser det talade språket eller teckenspråket rör det sig egentligen inte om något språk. Det handlar om kroppsrörelser som förekommer för sig själva eller i samverkan med det talade språket. Dessa kroppsrörelser ingår inte i ett eget symbolsystem, de regleras inte inbördes genom en egen grammatik och de har ingen egen prosodi (även om gester kan skilja sig i intensitet från en språkgrupp till en annan). Våra kroppsrörelser som i någon mening kan existera fritt från det talade språket är i själva verket inget språk. Varför säger vi då kroppsspråk när vi inte menar ett språk över huvud taget?
Jag avfärdar ordet kroppsspråk för att det inte avser ett språk och för att det inte involverar kroppen mer än det talade språket eller teckenspråk. De senare är riktiga kroppsspråk men i dessa fall har vi redan fullt begripliga ord. Om nu kroppsspråk är ett dåligt ord blir frågan vad vi ska använda för ord istället. Det finns redan ett ord för det vi till vardags menar när vi säger kroppsspråk och det är ickeverbal kommunikation.
Låt mig börja i rätt ände. Kommunikation är det breda begreppet som inrymmer språk av alla slag. Inom kommunikation ryms också det vi förmedlar till varandra, medvetet eller omedvetet, som inte är språk eller ens behöver förekomma tillsammans med språk. Exempel på kommunikation som kan ske samtidigt som man pratar med varandra men som rent innehållsmässigt är helt orelaterat är dofter. De dofter vi avger kan vara helt orelaterade till det vi pratar om. Dofter hör till vår kommunikation men de hör inte till språket. Kläder ingår i vår kommunikation. Hur vi avsiktligt väljer att se ut är kommunikation som sällan hänger samman med språket. Kommunikation inrymmer även hur vi står, går och på andra sätt rör oss i rummet. Dofter, kläder och hållning hör till den del av kommunikation som vi kallar ickeverbal kommunikation.
Ickeverbal kommunikation är den del av vår kommunikation som inte är verbal. Verbal kommunikation inrymer det talade språket, skriftspråket, teckenspråk och blindskrift. All kommunikation som inte är något av detta är alltså ickeverbal kommunikation. Våra arm-, hand-, huvud-, ansikts- och ögonrörelser är de mest använda delarna av vår ickeverbala kommunikation tillsammans med röstkvalitén.
Rösten har fyra olika kvalitéer: volym, hastighet, tonhöjd och klang. Flera av dessa kvalitéer har med våra känslotillstånd eller vår personlighet att göra. Detta kan uttryckas tillsammans med den verbala kommunikationen men det kan också uttryckas för sig.
Ansiktsuttryck hänger främst ihop med attityder och känslor. När vi pratar om attityder och känslor eller lyssnar på någon som pratar om attityder och känslor aktiveras våra ansiktsuttryck. Gester hänger dels ihop med det vi säger och dels ihop med hur vi känner. Vi använder ofta gesterna för att understryka talet eller fylla ut sådant som är svårt att säga med ord alternativt är lättare att säga med gester. Hur stor en boll är kommunicerar vi lättare med en gest än med ord även om det går att säga "den lilla bollen" eller "bollen som är 6 cm i diameter".
Som en slutsats kan man mycket väl välja att använda ordet kroppsspråk om man vill men det är verkligen inte ett bra eller beskrivande ord. Jag föredrar ordet ickeverbal kommunikation för all kommunikation som inte är språklig då det är ganska precist trots att det inrymmer rätt så olika sätt att kommunicera som dofter, gester, hållning och kläder. Även bilder ingår i ickeverbal kommunikation. Min rekommendation är att använda ickeverbal kommunikation istället för kroppsspråk.
Vad tycker du om ordet kroppsspråk?