Olika synsätt på ledarskap - Egenskaper

Rent historiskt har synen på ledarskap förändrats. Tidslinjen börjar runt 1910-talet fram till vår tid. Även om ledarskapsforskare är överens om de grova dragen finns det oenigheter kring vad som har uppstått och när det i så fall har uppstått. Tabellen nedan ger en översikt.

Ledarskap baserat på egenskaper har studerats mest av alla synsätt tack vare den långa tid som egenskaper har ansetts relevanta för ledarskap och för att synsättet hela tiden har förändrats och förfinats. Här följer några korta ord om ledarskap baserat på egenskaper och en senare variant på detta baserat på femfaktormodellen när egenskaper (personlighetsdrag) åter blev populärt.

Egenskaper

I början av 1900-talet när forskning och teorier kring ledarskap tog fart letade man efter de specifika egenskaper som ledare hade alternativt behövde för att leda. Listan på egenskaper blev med tiden lång. Efterhand var det ändå möjligt att sammanfatta listan med de viktigaste egenskaperna. Ledare behöver vara intelligenta, ha självförtroende, vara beslutsamma, ha integritet och sällskaplighet. På senare år har även emotionell intelligens kommit in i bilden.

Det är inte helt uppenbart vad dessa egenskaper står för. Intelligens är ett svårt begrepp. Vad innebär det att vara intelligent? Innebär det enbart att ha högt IQ? När man bryter ner intelligens hittar man en rad andra delegenskaper. De som verkar vara viktiga för ledarskap är en verbal förmåga (att kunna sätta ord på saker), en perceptuell förmåga (ha en god visuell blick för både helheter och detaljer), en analytisk förmåga och en förmåga att resonera. Allt detta är bra för en ledare att ha. Däremot framgår det också att ledare helst inte ska skilja sig för mycket i intelligens från sina följare då de helt enkelt inte kan nå och förstå varandra.

Att ha självförtroende är bra för en ledare av flera skäl. En ledare med lågt självförtroende använder sin roll för att stärka sig själv och inte nödvändigtvis organisationen. En ledare med bra självförtroende vågar fatta de svåra besluten. Den som har bra självförtroende litar på sina förmågor och vågar gå före, när det finns en risk med i bilden, där andra skulle vara mer försiktiga och därmed missa en mängd möjligheter.

Beslutsamhet handlar mycket om att vara bestämd med att få en uppgift utförd. Denna egenskap är också bra när det finns risk med i bilden och när svåra beslut behöver fattas. En beslutsam ledare kan styra och inspirera när andra är som mest osäkra och behöver en vägvisare.

En ledare med integritet ser till att vara trovärdig, ansvarstagande och pålitlig. Att ha integritet innebär att inte lämna sina följare i svåra stunder och om något går fel väljer ledaren att ta sitt ansvar, och därefter rätta till felet. Ledare med låg integritet drar sig undan när ansvarsutkrävande blir aktuellt. En ledare med integritet är värd att lita på.

En sällskaplig ledare är utåtriktad, taktfull, diplomatisk och söker goda relationer. Med denna egenskap vill ledaren skapa god stämning, förespråka öppna dörrar och försöker se och lära känna varje individ.

Emotionell intelligens är ett begrepp som har en relativt kort historia. Denna speciella intelligens handlar om att kunna bedöma andras emotioner baserat på beteende eller på situation och också vara medveten och ha kontroll över sina egna känslor och känslouttryck. En ledare med emotionell intelligens är empatisk och lyhörd, kan eventuellt få andra på gott humör och lägger band på sina egna känslor om det äventyrar andras välmående och andras arbetsförmåga.

Att se på ledarskap ur ett egenskapsperspektiv kan verka intuitivt tilltalande då vi gärna tror att ledare har en uppsättning egenskaper. På den starka sidan finns ett sekel av forskning vilket inga andra synsätt kan erbjuda. På den svaga sidan förekommer allt för många egenskaper och det har skapat en oreda och motsägelser. Kanske kommer man ändå långt med de sex egenskaper som är omnämnda ovan. De verkliga svagheterna handlar om att ledarskap är relationellt och situationsbundet. Medarbetare är olika och det är inte säkert att en viss uppsättning egenskaper är särskilt värdefulla för varken hela gruppen eller enskilda individer. Ledare leder andra i vissa situationer. Varje situation kan kräva en särskild uppsättning egenskaper och det är svårt att förutse vilken uppsättning som gäller i varje enskild situation.

Femfaktormodellen

Under tidigt 1990-tal skapades en modell som sammanställer personlighetsegenskaper i enbart fem dimensioner. Den samlade i stort sett alla egenskaper som hade studerats fram till denna tid. Modellen kallas femfaktormodellen och är den mest etablerade och trovärdiga personlighetsmodellen hittills. McCrae och Costa har även utvecklat en teori som heter femfaktorteorin. De personlighetsdrag som utgör femfaktormodellen anses vara medfödda men under stor påverkan av miljön. Därför svarar forskare enligt detta synsätt att förutsättningarna för ledarskap är något man delvis föds med och delvis lär sig.

De fem dimensionerna eller huvuddragen i femfaktormodellen är Neurotisk (emotionellt instabil), extrovert, öppen för nya upplevelser, tillmötesgående och plikttrogen/ordningsam. Varje enskild individ är mer eller mindre av vart och ett av dessa drag. En person kan t.ex. vara låg på den neurotiska skalan, hög på extrovertskalan, låg på öppenhetsskalan, medel på tillmötesgåendeskalan och hög på den ordningsamma skalan. Detta sammantaget utgör en individs personlighet.

Inom ledarskapsforskning har man dels studerat vilka drag som är typiska för ledare och vad som bidrar till ett effektivt ledarskap. Ledare har typiskt ett extrovert drag och ett emotionellt stabilt drag (motsatsen till neurotisk). Effektivt ledarskap är starkast associerat till ett extrovert drag och ett öppet drag. I en metastudie framgår det att ledarskap är förbundet till femfaktormodellen men personlighetsdragen har olika stor vikt. Det extroverta draget är viktigast följt av det ordningsamma draget, öppenhet för nya upplevelser, och det emotionellt stabila draget. Det tillmötesgående draget har låg koppling till ledarskap.

Så vad är det som gör att dessa drag har inverkan på ledarskap. Personer med hög nivå av det neurotiska draget är oroliga och känsliga. De kan även sprida oro omkring sig. Därför fungerar det bättre med motsatsen som innebär en emotionellt stabil person som inte lätt blir stressad. Personer med hög nivå av det extroverta draget tycker om att vara bland människor och prata och nätverka. De är utåtriktade och entusiasmerande samt fysiskt aktiva. Motsatsen, det introverta draget, kan mycket väl vara förenligt med ledarskap men dessa personer sitter mer för sig själv och tänker ut hur saker ska göras. Eftertänksamhet kan vara en styrka för ledare.

Öppenhet för nya upplevelser är associerat med kreativitet, visionärskap, intelligens och ett visst risktagande. Personer som är för traditionsbundna blir sällan ledare. Individer som är för öppna, d.v.s. tänker väldigt abstrakt och är väldigt riskbenägna, kan förlora sina medarbetare halvvägs. En hög grad av öppenhet är associerat till ledarskap men kanske inte för högt. Det tillmötesgående draget är kopplat till omtanke, tillit och samarbete. Detta kan vara bra för ledare som arbetar mycket nära sina medarbetare. De som har en låg nivå av det tillmötesgående draget tar inte hänsyn till sin omgivning vilket kan fungera för ledare som är verksamma i en hård konkurrens och ett hårt klimat.

Det plikttrogna och ordningsamma draget är förutom att vara just plikttrogen och ordningsam även kopplat till att vara ambitiös, hårt arbetande och målinriktad. En ordningsam och hårt arbetande medarbetare kan framstå som den optimala anställda men det är också uppenbart att de som saknar detta drag inte har vad som krävs för att arbeta sig upp till ledningspositioner.

I den utsträckning det är möjligt att bli mer emotionellt stabil, mer öppen och mer ordningsam är det önskvärt för en ledare. Det som troligtvis har störst effekt är att bli mer utåtriktad och socialisera med medarbetarna. Även om femfaktormodellen är mer precis och samlad än tidigare egenskapsmodeller och forskningsresultaten är mer övertygande kan man konstatera att personlighet inte betyder mer än ungefär 25 % av ett framgångsrikt ledarskap. Ledares färdigheter, ledares relationer, sammanhanget och mål/visioner har också betydelse. Inte minst kan vi räkna med att kommunikation har betydelse.